Rapport från vårat fiske på semestern.

Det hela började med en usel sommar då jag bestämde att i vinter så ska jag bara till värmen, kosta vad det kosta vill. Fiskegalen som man är så kikade jag naturligtvis efter nån ort som erbjöd någon form av vettigt fiske. Kollade med Jan-Åke om inte han o frugan ville med till värmen, någon hans fru svarade ja på direkt utan att kolla om J-å ville ens. Sedan så växte sällskapet med svärmor, svärfar, frugans farbror med fru. Nu blev vi ju så många att det var dags att undersöka vad det kostade att chartra hela båten själva. Efter tips från Ghfk,aren Bengt Eneqvist som fiskat många år där nere, så bokade vi upp Dorado för en dags fiske. Bokade tidigt under veckan, för det kunde ju tänka sig att vi ville åka en gång till innan vi skulle hem. På lördagen så gick jag och bror min ner för och kolla vad dom fått under dagens fiske. Dom hade bara fått småfiskar och våra förväntningar minskade något inför fisket.

 

Klockan 08,45 var vi fyra glada "gubbar" som klev ombord på båten söndag morgon, jag, Jan-Åke, Janne och Tord. Hade med mig eget 20 pounds spö med tillhörande Avetrulle och lite tackelmtrl, något som rekomenderas om man tänkt sig att fiska på sin semester. I och för sig så fanns det spö och rulle att låna men dom var lite slitna så det kändes gott att ha eget med sig. Farsan var lite latare än mig och plockade bara med sig en rulle ner.

J-å provar fightingstolen.
 

Vi stävar ut ur hamnen och snart så sätter gasten ut fem spön med wobbler och teasers blandat, något dom alltid gör både på ut och hemresan. Även om det under vintermånaderna inte gav många napp så kom det en å annan så dom tyckte att det var värt besväret. Det var väl främst Bonito och eventuellt nån  Wahoo man hoppas på vid detta fisket. Ca 7-8 distans så är vi ute på det rev som vi skall meta på och runt, revet ligger väl på ca 90 meters djup och runt revet så är det slätbotten med ca 100 meters djup.

Amberjack ?

Efter att kapten ankrat upp båten så kan vi släppa ner våra tackel till botten, och det börjar nappa direkt för alla fyra på våra Paternostel tackel som agnats med sillbitar. Massa olika småfiskar kastar sig över våra beten, snappers, makrillar mm. Har tyvärr inte koll på vad alla olika arter heter. På båtens hemsida så kallar dom Jan-åkes fisk för snapper, men när vi fick den ute på båten så sa kaptenen att det var en Amberjack även om det inte direkt är nåt monster till fisk. Har sökt lite på nätet och kommer nog fram till att det är en Jack om jag jämför med dom bilder jag hittar.

Besättningen gjorde sitt bästa för att vi skulle få så bra fiske som möjligt. I aktern så stod vi och fiskade med var sitt light tackelspö, på fördäck så sattes fyra stycken rejäla spö med varsin Tiagra 130 tacklade med hel sill för större bottenlevande fiskar. Utöver detta så placerades tre ballongmeten i olika länd och djup bakom båten med dom makrillar som kom upp.

Efter ett par timmar så hade strömmen tagit ut båten på slätbotten så jag och J-å gjorde varsitt släptackel utan upphängare efersom vi inte ville ha några småfiskar mer, agnade  med hel sill och firade ner i djupet.



Det tog inte många många minuter innan nån snodde sillen för mig där nere i djupet. J-å hade ett kraftigt napp han också ganska fort, något som utmynnade i en hastig svordom. På med en ny sill och ner igen, efter en stund så kände jag nåt som nafsade så jag släppte efter och väntade en stund. Ett bestämt mothugg gjorde susen, och nu förstod jag att jag nog hade krokat nåt utav det jag hoppats på.

Stingrocka ca 20 kg.

 

Efter att rockan vägrat "släppa" botten under kanske 6-7 minuter så kunde jag börja pumpa upp den till ytan. Den tog lite lina från rullen några gånger nere vid botten innan den gav med sig. Men till slut så bröt den vattenytan och gasten kunde öppna luckan bak för att kunna lyfta in rockan i båten.
Tyvärr så satt ena kroken framför munnen och den andra hängde lös strax bakom, så det blev inget klubbrekord heller. Efter fotgrafering så fick han simma tillbaka ner i djupet igen.

I bara farten så plockar J-å upp en liten Muräna och jag får ett nytt "gött" napp där nere. Efter en myyyycket lång väntan innan mothugg så kan jag sen veva hem en Örnrocka på ca 7-8 kilo.

Common Eagle Ray.

 

Efter en macka och en öl så kände man sig på g igen och fisket fortsatte, det blev en del vevande upp och ner eftersom det fanns agntjuvar där nere på djupet som bara lämnade kvar skelettet på sillen.

Nån timma senare är det dags för nästa napp, väntar en lång stund igen innan ett kraftigt mothugg.
Ganska snart inser jag att det är nåt riktigt stort som fattat tycke för mitt tackel. Efter att stått med full spänn på spöt i ca tio minuter så tycker dansken att jag lika gärna kan sätta mig i stolen för det kan ta
1 timme innan man får in lina om den är stor, jag kände att med relativt nyopererad rygg så var det faktiskt inget jag såg fram emot. Jag spände bromse lite till för o se om det hände något och när inte det hjälpte efter ytterligare ca tio min till så ökade jag pyttelite till. Hade ju helt klart för mig att det kunde smälla av när som helst men kände att jag inte hade nåt val i detta läget, och mycket riktigt så gick linan av med en kraftig smäll. Under tiden jag har på denna så får vi även napp på ett av spöna i fören, som Tord tar hand om. Förmodligen ytterligare en rocka, men den klev av en bit upp.




Tord Warpman får prova stolen fram.

Efter detta så var det dags att ta upp ankaret och åka in till hamnen igen, i med betena och 7 knops fart. Kände mig ganska nöjd med dagens resultatet och hade ju fått det som jag hade hoppats på med tanke på den typ av fiske som är där nere under vintermånaderna, så nöjd att jag bjöd dom övriga på drinkar när vi kom iland.

Nu hade man ju fått lite blodad tand på detta och det var ju många dar kvar av resan, så jag och J-å började väl knorra lite till damerna om att det är ju dumt o inte passa på när man ändå är här nere.
Så efter lite övertalning så bokades en tur dan innan vi skulle åka hem.
Denna gången åkte vi inte lika långt ut som förra gången utan stannde på ett grundare rev. Här var det i stort sett inga fiskar hemma alls och kapten hade svårt att få båten rätt i ström och vind, vilket gjorde att vi ankrade om också mitt i allt.

Första fyra timmarna fick jag inte en enda fisk medans J-å plockade några småfiskar samt en bläckfisk. Efter stor vånda och mycket väntande så drar det då till ordentligt i Jan-åkes spö, och den fisken hade inte mycket att sätta emot en gubbe som drillat flera sälar och en stor val innan. Han fullkomligt vinschar upp Stingrockan som det visar sig vara, vilket får kapten att utbrista, ( don`t break my rod ).

Stingrocka ca 12 kg.

Fick själv min enda fisk för dagen strax innan Jan-åkes, en stingis i ungefär samma storlek som brorsans vilket blev den enda fisken för mig. Tyvärr var båda rockorna felkrokade vilket fick kaptenen att muntert utbrista "the Swedes are speceliise to hook a side"


Denna turen så var det en massa andra "turister" med som inte var så vana att fiska.
En Malmöbo hade tagit med sig frun med två döttrar och vi han väl knappt lägga oss för ankar innan hon satte sig i hytten och började må dåligt, varpå kapten får tag i första bästa spann som hon spyr rejält i. I spannen ligger ett av mina tackel och gottar sig.

En annan gäst sätter sig i fören och vaktar ett av värstingspöna som efter många timmar äntligen får ett stort hugg, skepparn sätter honom som sig bör i fightingstolen fram för att drilla. Eftersom det tar nästan 45-50 minuter innan han får upp Stingrockan så förväntar vi ju oss en riktigt stor fisk med tanke på utrustningen som används. Jag ser dock inte själva landningen eftersom det är då jag själv har fisk på, men brorsan stönar bakom mig att den knappt vägde mer än den jag fick i söndags.
Gissar på att den vägde ca 25 kg.

Detta var väl den långa versionen av vårat fiske där nere på semestern och det blev lite mer skrivet än jag tänkt mig, men orkar ni inte läsa så kan ni ju alltid titta på bilderna bara.

// Uffe P